Bike Life rekommenderar

Oakley Radalock, redo för Cykelvasan 2014

Hur man övertygar en motionär om vikten av bra glasögon

Kan det här med glasögon vara så viktigt? Glasögon som glasögon, kan lätt tyckas. Och har man inga andra preferenser så kanske det ter sig galet att lägga dessa pengar på något som ”bara” ska skydda ögonen i skogen. Men det är sannolikt bara innan man har testat Oakley Radarlock.

Nu har jag i alla fall spenderat en lerig dag tillsammans med mina nya glasögonvänner i ett minst sagt lerigt Cykelvasaspår. Och när jag nu så här efteråt sitter ner och försöker sammanfatta mina upplevelser kring loppet och den nya bekantskapen, Radarlock, så blir det en hel lista på plussidan.

Jag skulle så gärna vilja försöka förmedla känslan av ett par glasögon som faktiskt sitter på plats under hela loppet utan att vare sig studsa på näsroten eller vilja glida ner. Och framför allt sitter de skönt. Så pass skönt att jag efter bara ett par minuter har glömt bort att jag ens har dem på mig. Men det är svårt att förklara i rena ord. De bara sitter där, som den naturligaste saken i världen. Som en del av mig.

Är det ens möjligt att glömma bort att jag har ett par glasögon på mig? Tydligen. Tidigare erfarenheter säger mig snarare att det är tvärtom, det blir nästan löjligt obekvämt i kubik av att bära ett par glasögonbågar. De skaver, de glider runt och sitter bara allmänt tokigt efter ett stökigt skogsparti. Men inte Radarlock inte. Tvärtom. Och när konturer av underlaget i vanliga fall suddas ut likt ett papyrusblad i vatten, blir jag återigen överraskad av hur skarpa alla kanter faktiskt är även efter ett par timmar och åtskilliga lerstänk upp på linserna. Faktum är att jag – undantaget ljuset – ser exakt lika bra som jag gör utan glasögon. Så det är väl lika bra att erkänna direkt: jag är faktiskt helt såld. På riktigt.

Det här var lite kort de rent spontana känslor som sitter kvar efter loppet (trots att det inte alls gick som jag tänkt mig med två bromshaverier och slutkörda ben alldeles för tidigt i loppet). Och då har jag inte ens nämnt alla övriga små plusdetaljer, som ännu effektivare får mig på bra humör. Det är förpackningen i Apple-klass. Det är helt enkelt förbaskat kul och spännande att öppna lådan och lyfta upp detaljerna. Jag vet vad som väntar, men ändå vilar en spänning över situationen, och ett leende passar på att sprida sig över mitt ansikte. Men det är också lika mycket upptäckten av den lilla men inte obetydliga Bianchi-celeste färgen som ligger på bågen. Passar alltså alldeles utmärkt till cykeln i övrigt. Och vem sa att detaljer inte var viktigt?

Så blir det då dags att avrunda ett sådan här test, och det ska jag göra genom att summera minussidan också. Men det är tomt. Nästan i alla fall. Det är i stort sett bara vitt på papperet, med undantaget av en liten notis om att de har en tendens att imma igen när jag svettas och samtidigt färdas i löjligt låg fart. Fast det kanske å andra sidan bara är mitt eget fel. De här glasögonen är nämligen till för att åkas fort med. Så vem bryr sig egentligen om en sådan banal sak?

Jag är hur som helst såld. Totalt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *