Bike Life rekommenderar

6 lösningar jag hoppas vi slipper se i fortsättningen

Kim Halderot presenterar 6 trafiklösningar för cyklister som vi förhoppningsvis slipper se i fortsättningen. Anledningen: de är lika galna som trafikfarliga.

Som småbarnsförälder hinner man se mycket. Tacka promenaderna med barnvagn för det. Det här är trafiksituationer som jag många gånger har passerat med cykel, men som jag mitt i stressen knappt ens orkat reflektera över.

Därför är det så skönt när en lugn och avkopplande promenad ger mig tid att tänka två gånger till. För några kvällar sedan passerade jag dessa i de västra delarna av Jönköping. Ingen skugga över Jönköping nu alltså – det här är lösningar som förekommer i hela landet. Men jag skulle önska att vi slipper se dessa på nyproduktioner i fortsättningen.

1. Den plötsliga utbyggnationen

Ny busshållplats – då smalnas cykelbanan av kraftigt istället för att hålla bredden och bygga runt.

Visst är det märkligt, att ofta så håller en cykel- och gångbana en viss standardbredd. Sedan dyker ett hinder upp, inte sällan i form av en busshållplats. Och istället för att helt sonika bara leda hela GC-vägen runt denna med bibehållen bredd, hamnar vi allt som oftast i situationer där allt ska smalnas av. Inte heller helt sällan blir lösningen att mötande cyklister tvingas in på en allt för smal yta och där mittlinjen gör en kurvtagning som hade fått Stig Strand att referera till hårnålar.

2. Den icke fartdämpade passagen

Gångpassage utanför skola – så cykelbanan trycker ihop gångbanan så kraftigt att ingen fotgängare kan hålla sig på gångdelen.

I exemplet ovan har någon beslutat sig för att en gångpassagen borde finnas på platsen. Högst rimligt, kan tyckas. Inte minst för att det som skymtas till höger i bild är en förskola/skola. Här passerar alltså ett mycket stort antal barn varje dag. Jag får förmoda att passagen är tänkt att användas dels för gående, men också att bilister ska sakta ner. Men om nu det är målet, hur kommer det sig då att knappt någon avsmalning har gjorts för bilarna? Istället har markeringarna för gångpassagen placerats i cykelbanan av någon anledning. Resultatet är återigen att det är redan oskyddade trafikanter som ta det största ansvaret.

Bonusfrågan här är om det överhuvudtaget finns någon fotgängare som kan passera där gångdelen är som smalast – utan att beträda linjen?

3. Den otrygga busshållplatsen

Cykelbana och gångbana blir plötsligt busshållplats utan omledning. Konfliktdesign ur handboken.

Ibland vet jag inte riktigt om det här är ett medvetet val. Här har vi alltså en gång- och cykelbana som plötsligt övergår i busshållplats. En plats där fotgängare och blivande bussresenärer plötsligt ockuperar cykelbanan. Ingen omledning av cyklisterna har gjorts (vilket bör ske bakom denna busshållplats). Vad sa, får inte cykelbanan plats där på grund av angränsande tomter? Ett tips: testa att smalna av bilarnas yta.

4. De osynliga stolparna

Stolpar uppsmällda mitt i cykelbanan.

Allvarligt, det räcker nu. Har vi inte gått igenom det här förut? Till skillnad från många andra tillfällen så är åtminstone dessa stolpar någorlunda upplysta. Men hallå någon, vad är grejen med att placera stolpar mitt i cykelbanor? Hade dessa inkräktat lika mycket på bilisternas yta så hade de varit flyttade inom två timmar. Hur svårt kan det vara att placera dessa på ett säkert sätt?

5. Den omötbara cykelbanan

Superbred trottoar. Cykelbanan däremot är så smal att två cyklister får svårt att mötas.

En ny cykelbana anläggs. Dubbelriktad dessutom. Ändå görs cykelbanan så smal att den i praktiken omöjliggör för två cyklister att mötas – eller ännu värre göra en omkörning. På bilden ovan är den vansinnesbreda delen alltså gångbana. Den übersmala delen cykelbana. Tänk alltid att två cyklister vill kunna mötas.

6. De höga kanterna

Syns dåligt, men här framme slutar cykelbanan tvärt utan någon omledning. Dessutom hög trottoarkant vid början/slutet.

Nu syns det knappt. Faktum är att det är näst intill omöjligt att urskilja från den här vinkeln. Men ett 20-tal meter fram är det en korsning. Där tar cykelbanan slut. Helt abrupt alltså. Den avslutas (eller börjas om en kommer från andra hållet) med en flera centimeter hög trottoarkant. Regel nummer ett vid anläggande av påfart till cykelbana: gör inga höga kanter. De innebär en olycksrisk, i synnerhet när det är vinter och halt. Okej?

Från det här hållet uppstår den tyvärr allt för vanliga frågan: vart ska jag ta vägen nu? Ingen skyltning, inga naturliga sträckningar. Det enda som händer är att jag vet att cykelbanan tar slut. Ska jag rakt fram så leds jag rakt ut i den vanliga körbanan – på fel sida.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *