Väderkvarn Skänninge

Septemberbrevet – Sammanfattningen

Jag måste inleda med ett tack. Ett enormt stort tack till alla er som peppat och skrivit fina ord till mig!

Vid flera tillfällen när jag klarat av löpdistanser eller gått i mål på olika lopp har en känsla infunnit sig. Jag kallar den världsmästarkänslan, för man känner sig helt enkelt som om man vore bäst. Det är en underbar känsla som alla borde få känna med jämna mellanrum. Världsmästarkänslan uteblev i lördags, den hade blivit ersatt av något längs med vägen, jag vet inte riktigt vad än men jag lovar att återkomma när jag vet vad det är. En känsla som slår världsmästarkänslan med hästlängder är den som kommer efter all uppmärksamhet och cred jag fått från La Lepre Stanca, vänner, bekanta och många andra. Det är inte ofta man blir överöst utav positiva kommentarer som dessa. Det är 323 kilometer som blir allt mer abstrakta och främmande. Kommentarerna och uppmärksamheten är det som påminner mig om vad jag gjort, jag vill verkligen passa på att tacka er.

Det fanns stunder i planeringen då jag verkligen inte ville cykla till Varberg, jag bävade inför det. Nu är det gjort och inom loppet av 6 dagar hade jag slagit mitt PR i solodistans två gånger och cyklat min längst tur någonsin. Det var aldrig målet att slå några rekord, det enda jag såg var utmaningen. Allt eftersom jag tog fler checkpoints blev jag allt mer motiverad till att slutföra det. Det är okej att kalla mig för galen, jag har alltid varit lite galen. När jag började rulla mot Varberg visste jag att det var långt och att tiden var knapp men att det skulle vara galet fanns inte en tanke på. Om det var målmedvetenhet eller bara blind dumhet vet jag inte. Att misslyckas var ett alternativ, det var något jag bar med mig de 20 första milen till någon iskallt sa ”Det här fixar du”.

Septemberbrevet var en fantastisk upplevelse. Ensam men fantastisk. Förutom en timmes cykling med ProHenke så var jag ensam ute på vägarna i 32 timmar och 29 minuter. Jag såg många nya platser, och backar, 8 634 höjdmeter rullade under hjulen. Den sammanlagda sträckan för mina sju rundor landar på 984,7 kilometer, en bra avrundning på säsongen. Farten då? Ja ibland gick det fort ibland mindre fort, allt finns på Strava om du hittar. Att ha pinkat på Götalands högsta punkt är ju något man bär med sig resten av livet, kanske inte, men ändå.

Jag vill verkligen passa på att tacka arrangörerna för utmaningen Mats från Cykellistan, Tommy från Öster Cykel samt Calle och mäster Carlholt ifrån La Lepre Stanca. Septemberbrevets styrka ligger i att det är lättillgängligt för alla typer av cyklister samtidigt som det också kan göras till en utmaning. Mer av det här cykelsverige!

Allt mitt fokus har legat på att lyckas klämma in alla checkpoints mellan jobb och andra åtagande att jag helt glömt bort att jag nu har chansen att vinna fina priser. Har du möjlighet att plocka några checkpoints, ge dig ut! Du behöver bara 8 st för att vara med och tävla, läs mer här.

Avslutar med något ostigt, men passande:

Här kan du läsa mina tidigare inlägg:
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7






Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *