Warning: file_get_contents(/home/u/u3284671/www/_productFeeds/data/adtraction_bokus_productFeedCategorised_bikelife.json): failed to open stream: No such file or directory in /home/bikelife/public_html/wp-content/themes/bike-life-black-edition-v.1.0/single-default.php on line 4

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/bikelife/public_html/wp-content/themes/bike-life-black-edition-v.1.0/single-default.php on line 6

Angående lördagens fikatur

Nya vägar och nya vyer, småvägar och skogscykling. Det blev långt bättre än vad jag hade väntat mig, förutom motvinden då.

Solsken och en behagliga temperaturer såg ut att stå utanför dörren och förutsättningarna kändes nästan perfekta. Det var ju det där lilla med att det tydligen skulle blåsa 8m/s, vilket det gjorde. Jag skulle vilja påstå att det blåste mer än så men jag vill ju inte förvandla detta till någon fiskehistoria.

Att halva turen var förlagd i motvind började kännas som ett riskmoment när vi klev utanför dörren och blev varse om hur mycket det faktiskt blåste. Vi beslöt oss för att komplettera med vindjackor innan vi drog iväg vilket visade sig vara helt rätt drag. Vinden låg på så hårt att vi aldrig fick något riktigt tillfälle att svettas men vi var tillräckligt varma för att inte frysa.

Vi tog det lugnt och borrade oss sakta fram igenom vinden. Östgötaslättens vindar är fostrande, jag försöker ta vara på det istället för att låta mig skrämmas. Fördelen med slätten är att mödan och slitet i motvinden ändå ger en viss utväxling när man vänder om. Energimässigt är det alltid en förlustaffär men att ligga i runt 40km/h i ett vakuum utan sus i öronen och bara dundra fram kilometer efter kilometer är en fantastisk upplevelse.

Min planering gav utdelning, minst sagt. Grus- och skogsvägar för vilda för #sportgrus som stundtals passat in under #sportbös. Fotot ovanför är ifrån en traktorväg mellan åkrarna utanför Mantorp och fotot nedanför är tagen någonstans i skogarna utanför Mjölby där jag verkligen började fundera på om vägen verkligen ledde ut någonstans eller om vi skulle cykla vilse och bli adopterade av en vildsvinsflock.

Efter fikat på Centralkonditoriet i Väderstad var vi båda ganska möra i knäna och såg fram emot att äntligen få vinden i ryggen. Den sista milen i motvinden in mot Väderstad var något av det värsta jag varit med om, det kändes mer lockande att leda cykeln. Centralkonditoriet i Väderstad är förövrigt kanske det bästa slätten har att erbjuda i fikaväg, missa inte detta om ni har vägarna förbi. Jag måste skriva en fikaguide för slätten, har ju trots allt gjort en del research. Vi lämnade Väderstad och slätten bakom oss och dök in i skogarna och ut på ödsliga landsvägar. De kommande 4 milen passerade mindre än 10 bilar och ännu färre människor. Med vinden i ryggen började turen närma sig episka mått och den kändes allt mer oslagbar. Vi rullade in på 120km, helt slut och mer peppade än någonsin.

Så vill ni se Östergötland så vet jag precis vilken runda vi ska ta. Välkomna!

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *