Warning: file_get_contents(/home/u/u3284671/www/_productFeeds/data/adtraction_bokus_productFeedCategorised_bikelife.json): failed to open stream: No such file or directory in /home/bikelife/public_html/wp-content/themes/bike-life-black-edition-v.1.0/single-default.php on line 4

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/bikelife/public_html/wp-content/themes/bike-life-black-edition-v.1.0/single-default.php on line 6

Septemberbrevet – Del 5

Det regnade, det var kallt. Jag tänkte, jag lät bli. Det var grått och mörkt. Dagen tycktes inte alls vilja bjuda in till cykeltur, varken kort eller lång. Men så lagom till eftermiddagen sprack det upp och solen kunde äntligen skymtas. Jag la mina planer på att plocka checkpoints åt sidan och tog mig till Mariebo i Jönköping, det vore ju synd att missa chansen att få köra Måndagsrundan med La Lepre Stanca. Det blev en vacker 5-milare i motljus och gott sällskap med skaplig fart. Mot slutet eskalerade tempot och det dröjde inte länge innan vi fick slå av för första avhängingen. Vi väntade in och drog igång igen, hängde av, väntade in och drog igång. Det var de sista kilometerna hem och alla verkade vilja vrida ur det sista ur trasan. På den långa raksträckan vid Jönköpings Flygplats kom jag upp i täten med Bama. Jag tryckte på och trivdes men märkte ganska snabbt att det var något som inte stämde, jag kom aldrig om honom. Jag tittade på kadensen och vi låg på samma, jag testade att växla ned för att få igång benen, inget hjälpte och det började göra ont. Jag tittade på Bama, trampade järnet, tittade, trampade, tittade. Tillslut kunde jag se ett litet flin, han satte dit mig rejält och jag kunde inte göra annat än att skratta och rulla åt sidan. Tåget gick och jag var avhängd. Väl tillbaka på samlingsplatsen konstaterade jag: ”Det är inte jag som är klen, det är Bama som är stark”. Det hade börjat skymma och jag drog mig tillbaka för att ge mig i kast med en stor portion pasta som laddning för nästa dag.

Dagen gryr och jag vill inte vakna, jag masar mig upp, seg och omotiverad. Det var kallt och jag fryser till och med överdragskläderna på, känner mig ömklig. Jag hoppar upp och trampar på uppför grusbacken, jag vill få upp värmen. Det är segt, kroppen känns trött, drivet kommer aldrig. Jag väljer några kilometer grusväg framför asfalt, det brukar pigga upp. Sakteligen börjar kroppen gå igång men jag har svårt att hitta ett jämt tryck. Checkpointen ligger inte mer än en timme bort, jag får ändå anstränga mig för att glömma bort tiden. Vägen upp till Hökensås Semesterby är böljande och mjukt kuperad. Det är en smal väg och man kommer nära skogen som mest består av tall, gran och blåbärsris. Jag skulle inte bli förvånad om en björn plötsligt stod där i skogsbrynet, det känns som en sådan natur helt enkelt. Äntligen är jag framme och jag ser direkt vart jag ska ta dagens foto.

Två dadlar och en piss senare var jag på väg tillbaka. Tillbaka var jag även på ruta ett. Kall, slö och otålig. Det mentala arbetet gick igång och jag lyckades hitta ett flyt, inga starka ben men väl ett flyt. Grusvägen piggar upp även på hemvägen och snart är jag hemma igen. Det börjar precis se ljusare ut när jag nästan blir påkörd av en bilist som gör en omkörning när jag kommer som mötande. Cyklister räknas tydligen inte som mötande trafik. Hade jag haft en väggren hade jag kanske inte sagt något men nu befann jag mig i körfältet och hade ingenstans att ta vägen. Jag visade mitt missnöje tydligt och klart, om jag ändå någon gång kunde få berätta för en sådan person vad jag tycker om deras handlande och ansvarstagande i trafiken. Händelser likt denna har hänt förut och det rinner av mig ganska snabbt, jag ska skriva ett inlägg om trafiken någon gång tänker jag.

Väl hemma igen efter två timmar i sadeln för en snabb lunch och rastning av hundarna då kommer känslan. En lätt ångest och jag känner tvivel, jag tror inte att jag fixar 12 mil till. Efter ett telefonsamtal till visare vänner kastar jag in handduken. Det är inte värt att vägga någonstans i trakterna kring Gällstad, helt ensam, i det här vädret. När jag ställer mig i duschen vet jag att det är rätt beslut. Jag hade behövt en hel vilodag men den tiden har jag inte. Imorgon gäller det.


Mer från Septemberbrevet:
Septemberbrevet – En följetong
Septemberbrevet – Del 1
Septemberbrevet – Del 2
Septemberbrevet – Del 3
Septemberbrevet – Del 4


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/bikelife/public_html/wp-content/plugins/wp-table-of-paginated-contents/wp-table-of-paginated-contents.php on line 124

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/bikelife/public_html/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *